Den medelstora hunden i Ukraina
Om något, så påminner huvudfårans medias beteende under den kris som just nu utspelar sig i Ukraina om fårflocken som bräkande följer den medelstora fårhunden Carl Bildt (enligt amerikansk diplomatpost: ”medium size dog with big dog attitude”). Det har varit samling vid Carl Bildt och högern kräver återigen att Sverige ska gå in i Nato (som om det kunde hjälpa urkrainarna att nästan-nato-landet Sverige skulle bli ännu mera ett Natoland).
Men missförstå mig rätt: Ryssland bör naturligtvis inte ha rätt att ockupera Krim, eller dundra in med pansarvagnar i Kiev (det är mycket oklart om ryssarna verkligen vill göra det). Det skulle för det första strida mot folkrätten, för det andra är det inte bra för internationell politik, om stormakter tar till militära stridsåtgärder varje gång någon knäppgök tar makten i något land:
Exempelvis vore det fel att agera med militära medel ifall Hamas genom demokratiska val tagit makten exempelvis i Palestina; eller en militärledare blir för besvärlig i ett Nordafrikanskt land, exempelvis i Libyen eller Irak. Eller om en knepig typ, skulle ta makten genom ett annat demokratiskt val, exempelvis i Egypten. Som tur är menar ju de som bestrider Rysslands militära aktioner i Ukraina, att samma regler de kräver att Ryssland ska följa även gäller USA och Israel. Å det är ju bra det (obs. nu var jag ju ironisk).
Det är dessutom sant att flertalet av de som demonstrerade på Majdan var vanliga människor som krävde slut på korruptionen i landet. Så långt är jag med (ingen ironi här).
Men sedan då? Bortsett från enskilda kommentatorer (Åsa Linderborg, Maj Wechselmann Hanna Nordin, Maria-Pia Boëthius, å några till) så har det faktum att det parti som nu håller på att ta makten i landet, Svoboda, och den ukrainska avgrundshögern i allmänhet faktiskt är nazister som inte heller hymlar med att de helt vill göra sig kvitt vänsteroppositionen; samt Ukrainas och Krims ryssar, judar, romer; det har helt försvunnit från löpsedlar och teverapporter. Likaså har jag ännu inte läst en enda liberal rapport om hur Ukraina ska påverkas, i motsats till ryssarnas aktivism, som uppenbarligen är felaktig.
Eftersom Carl Bildt fortsätter tuta ut mantrat att eftersom nazisterna inte säger rent ut att de ogillar EU, så måste de ju vara rumsrena demokrater, (och ryssarna är ju i utrikesministerns retorik definitionsmässigt onda), och eftersom ryssarna låter sig skrämmas av nazisternas retorik så måste de vara onda; och fårflocken följer den medelstora hunden (som alltmer påminner om en menlös pekines).
Det jag skulle önska är att liberalerna nu skulle sätta sig ned att fundera: om ryssarna gör fel, om nazisterna har fel (?), hur ska vi då göra för att det ska bli rätt i Ukraina?
Uppdatering: Numera är det officiellt att Bildt gått från medelstor hund i moralisk mening, till pekines då företaget han varit styrelseledamot i och som åtalats för folkrättsbrott i en rättegång han kanske kommer att kallas som vittne till. För hur stor trovärdighet har någon själv misstänkt för brott mot folkrätten, då den anklagar andra för folkrättsbrott?
Läget är inte så enkelt: Den stora mitten-högerkoalitionen Vårt Ukraina, där extremhögerblocket Svoboda åtminstone tidigare ingick, har kanske varit den drivande kraften i upproren sen hösten 2013. Men också center-vänsterkoalitionen regionernas parti har deltagit i majdanupproret – utom allra mest i öster där rysktalande befolkning dominerar befolkningen. Svoboda började gå starkt framåt redan för några år sedan och de har verkligen erhållit över en tredjedel av rösterna i vissa västliga regioner. Svoboda tycks tillsvidare vara en vild samling av högerextremister, som fortfarande inte blivit rumsrena genom parlamentarisk verksamhet, såsom det gått delvis med Sannfinländarna hos oss. Mest tycks Svoboda påminna om de ungerska extremhögergrupperna. Situationen är definitivt inte så enkel att den i första hand skulle handla om att Svoboda håller på att ta makten. Det som hållit på att ske under de två-tre senaste åren är en ofantligt stark polarisering av det politiska läget i landet. Risken finns att landet splittras i två läger, där å ena sidan extremhögern och å andra sidan ”extremvänstern” (=de som vill ansluta regionerna till Ryssland) blir dominanta krafter i politiken. Därför är det viktigt att alla interimstyren för tillfället samlar ihop så stor del av folket som möjligt. Tyvärr ledde detta också till att Svoboda fick fyra representanter in i interimregeringen. Och att det här breda samarbetet stöds på internationellt håll. Annars blir det inbördeskrig.
Och gällande stormakternas agerande: Rysslands agerande leder inte till ett allmänt stöd för vänstern – tvärtom så handlar det i främsta rum om Rysslands stormaktspolitiska intressen och om en uppgörelse med läget som föddes efter Sovjetunionens fall. Titta på tevekanalen RT (Rusia Today) som syns gratis åtminstone i Soneras tv-nät. Den krigspropaganda som skickas ut via den kanalen 24 timmar i dygnet är det värsta jag sett. Att tror att man kör vänsterpolitik genom att stöda RT-kanalens innehåll eller Rysslans linje i krisen är värre än att man i detta läge av ”realpolitiska skäl” ens försöker fatta och förstå hur det nu gick så att Svoboda plötsligt blivit lika starkt som Sannfinländarna är hos oss. Jag ringaktar absolut inte de faror som Svobodas styrka för med sig, men vi måste se utvecklingen i ett längre perspektiv och den nuvarande krisen som en extrem polarisering av allting.
Christian: Jag har nog uttryckt mig mindre tydligt, om du fått intrycket att jag tror att situationen är enkel. Det jag ville säga är att våra medier och utrikesminister här i Sverige förenklar. Vad gäller Ryssland så tror jag som du, att de inte har de skäl de utger sig för att ha, liksom att USA inte hade de skäl de sade sig ha då de anföll Irak.
Själv har jag inget till övers för RT, eller rysknationalistiska strömningar i allmänhet; och sedan en tid tillmäter jag dem ingen trovärdighet alls.
Hej
Jag förstod kanske inte att du bevakar läget från Sverige. Då är allt säkert vinklat litet annorlunda hos er. Ni har en moderat som utrikesminister medan vi har en till den gamla stammen av radikala socialdemokrater hörande utrikesminister – Erkki Tuomioja, så vi serveras en litet klokare analys. Och så är ju Finlands ekonomi ganska så innästlad i Rysslands. Efter Sovjets fall har det räckt 20 år att bygga upp nya fungerande ekonomiska band till oligarkernas Ryssland, men nu fungerar de ganska ”bra” – litet för bra eftersom Rosatom håller på att invadera Fingrids område, Genom att bli nästan majoritetsägare i kärnkraftverket i Pyhäjoki. Rosatom leds direkt av Putin. De producerar största delen av alla nya kärnkraftverk i världen just nu och de producerar alla kärnvapen som Ryssland äger, och eventuellt också sådana som Ryssland säljer ut i hemlighet. De äger Ukrainans kärnkraftverk. Fingrid är det finländska stamnätet för all el-överföring i hela Finland. Det är alltså det allra mest strategiska distributionsnät som finns i vårt samhälle. Om Rosatom äger Pyhäjokikraftverket så är de inne på det enda som vi själva nu kan kontrollera nationellt – elförsörjningen. Hittills har vi bara importerat 5 % av den el vi behöver i Finland från Ryssland. Och så är hela Rosatomaffären så fruktansvärt korrumperad. Överdirektören för Finlands Strålsäkerhetsmyndighet (STUK) slutade för ett par år sedan och övergick direkt i Rosatoms tjänst. Det är han som sköter affären från Rosatoms sida och han sitter inne med all tänkbar hemlig kunskap om vår el-försörjning och kunskaper i minsta detalj om de andra kärnkraftverken i Finland – bl.a. Olkiouto trean som inte är färdig ännu. All denna information finns nu hos Rosatom. Och i dagens läge stöder 101 av 200 finska riksdagsledamöter Rosatomvalet i Pyhäjokibygget. Och 100 % av de lokala parlamentsledamöterna på Krim en ”anschluss” av krim till Ryssland. Låter inte det där tyska ordet bekant från något ???
Därför är läget minst sakt kinkigt nu med Ryssland, Krim, Ukraina, gasrören till Ukraina, Rosatomkraftverken osv.
Det förstår jag. Hos oss gäller att vår utrikesminister har ett betydande aktieinnehav i Gazprom (största ryska energileverantören), ryssarna har lagt pipeline för naturgas strax utanför Gotlands kust; Carl Bildt har inte heller i allmänhet några problem med att samarbeta med ryska privatkapitalister, oligarker.
Å andra sidan drömmer han våta drömmar om att få vara nära storebror USA, å i regel spinner han retoriskt runt vår russofobi i syfte att försöka imponera på väljarna, jänkarna, och EU som han under hela sitt liv vurmat för; det resulterade i att han under kriget i Georgien herostratiskt jämförde det ryska beteendet med det nazistiska under andra världskriget (Stora fosterländska kriget, heter det ju i Ryssland).
Man kan kanske säga att hela hans karriär bestämts av våra U-båts-affärrer http://www.expressen.se/kultur/bildtbevisen/, det är därför man av goda själ är skeptisk till Carl Bildt